O, att mina dikter ändå döge,
om de utsattes för sträng kritik!
Kanske skulle de poetiskt "höge"
i sin misstänksamma poetik
vädra tanken, att jag gärna ljöge
i min fattiga poetfabrik
och att mina fantasier flöge
stulna från en annan, mera rik.

Önskade ändå att någon njöte
någon gång av mina versers tjut,
att jag dikten vävde, att jag knöte
tilldragande mina raders knut
och att mina känslor tjusigt tjöte
och att tankarna fick fattbart slut.
O, att mina dikter ändå flöte
och att kritikerna vette hut!