Mamma och pappa är fiender men de är så kärvänliga mot varandra. Barnen är förvirrade av de dubbla signalerna, på julaftonen när alla ska vara lyckliga. Runt det stora bordet med släkt och vänner råder en smått schizofren död tystnad som är mycket pinsam. Några stycken lider av utmattnings- och ångestsyndrom. Det är som att samhället är besatt av att plåga vissa människor som inte kan försvara sig i ett grymt av stress och press urballat Sverige. Men nu är det jul och vi ska åtminstone verka vara lite nöjda och entusiastiska. Själv så är jag något extremt bipolärt manisk och räknar kulorna i granen gång på gång och redogör för lösningen av Palmemordet. Snacket har så äntligen kommit igång bland gästerna och man avhandlar politikens bråddjupa avgrunder. Min lillasyster kräks av nervositet inför den magiska julklappsutdelningen. Den härlige Ernst Kirchsteiger lär ut till svenska folket hemtrevnad, glädje och allmän tillfredställelse. Farfar läser julevangeliet högtidligt. Den inhyrde tomten måste ha tagit någon eller fler förbjudna substanser nedsköljt med alkohol men alla tänker positivt och optimistiskt. Alla barnen blir lyckliga förutom den lille hårt traumatiserade Mats som ligger i garderoben med panikångest och gränspsykos. Det blir ilfärd till BUP. Nu blev det så där skämmigt dödstyst som i graven igen. Varför ses vi alltid på julafton när vi inte har något att säga varandra? Min bipolära mani slår över i psykos och jag klär av mig naken och dansar och sjunger Evert Taube. Det är signalen att alla gästerna ska ta farväl. Jag dansar med julgranen och talar latin. Min bror och hans fru är vana och luttrade och låter mig hålla på. Barnen är som påtända. Det finns en stark kärlek på botten av tillvaron när det inte kan bli så mycket värre. Jag kvicknar till och tar med mig barnen ut och vi åker pulka och bob. Barnen är en alldeles utmärkt sorts psykofarmaka. Vi tittar på Karl-Bertil och sen bygger vi en fantastisk koja i vardagsrummet. Mammas och pappas fiendskap förvandlas till en allt överseende mild ömsinthet. Julafton blev som den blev. Ingen katastrof och ingen succé. Jesu Kristi frid fyller våra omtumlade hjärtan. Sen ser vi på skräckfilm hela gänget.
Kärleken är ett golv där det inte förut fanns något golv. Kärleken är ett mirakel.