Det finns en liten kille i mig som
aldrig sagt någonting. Bara lyssnat,
iakttagit, alla rörelser, alla miner,
allt prat, allt väder. Han minns Allting.

Man kan ljudlöst sjunka in i
hans tavlor och känna världen
förgås helt utan vidare.

Han är en sfinx vilande på
alltets hemligheter.

Han föddes inte.
Han bara öppnade sina ögon.

En gång slutna under en annan sol.

Som likt denna inte brann förgäves.