Jag kommer att ta cancer som exempel här på hur NATURvetenskapen leker med "fakta", påhittade fakta och mänskligt riskbeteende.

Hit hör dock enligt mitt förmenande många fler diagnoser som man i biologistiska termer gärna vill se som genetiska/medfödda eller tillkomna under slutet av moderlivet, födelseögonblicket eller under de två-tre första åren.

Då och då kommer dock rapporter om att man förstått att även miljömässiga faktorer alltid spelar in i "införskaffandet" av en personlig diagnos. En sådan miljömässig faktor är definitivt vår barndom och våra ömsesidiga upplevelser med en pappa och mamma som vi omöjligt kan påverka som barn...på annat sätt än att, vid behov, anpassa oss med hjälp av psykiska försvarsmetoder.

Dessa försvarsmetoder kan vara till större eller mindre hjälp just under tillvaron med föräldrarna men när vi flyttat hemifrån märker många att samma metoder är mer till förfång än gagn för den fortsatta utvecklingen.

Mest iögonfallande inom psykiatrin kanske de psykotiska försvaren är. De betraktades under vissa tider som totalt oförståeliga, galna och sjuka infall som måste tas bort för att det friska skulle kunna framträda och ta plats.

Under andra perioder har olika kliniker och teoretiker lämnat bidrag till att försöka FÖRSTÅ symtomen utifrån ett psykologiskt antagande om ursprunget.

Dessa försök har inte helt fått ta den tid i anspråk de kanske behövt, innan de åter tryckts undan av biologismen som ALLTID får den största delen av forskaranslagen. Man vill inte att psykotiska sjukdomar har med barndomen att göra utan man föredrar att kunna slå sig till ro med en "sjuk hjärna" och att du tyvärr fötts till knäppgök.

Att symtomen är gestalter av ett kämpande litet barns försök att få leva utan att hotas av utplåning, är too much för de vitklädda "experterna". Man VÅGAR helt enkelt inte ta till sig en sådan tanke...för att de själva också har varit barn med föräldrar som kanske rent av tvingat dem bli läkare.....bland annat.

Nog om det.

"Sanningen" om cancer är följande "Vem som helst kan utveckla cancer, men vissa människor löper större risk på grund av beteendemässiga eller miljörelaterade faktorer (personer som röker, dricker alkohol, är överviktiga eller lider av fetma, har dålig kosthållning, en stillasittande livsstil, eller utsätts för strålning, vissa infektioner eller ..."

De flesta människor gör allt eller något av det där nämnda.

"Cancer är en genetisk sjukdom. Men all cancer är inte ärftlig. I flertalet fall är det istället genförändringar som uppstår under livets gång som orsakar cancer. Generna påverkas bland annat av vår livsstil, och genom hälsosamma levnadsvanor kan risken minska".

Alltså cancer är medfött ? Nej. Jo ibland. IBLAND.

Men man kan aldrig veta för livet i sig kan sen efter födelsen påverka dina GENER så att det kan se ut som om du fötts med cancer fast du inte gjorde det. Du hade kanske bara sk anlag. Vem vet !

Ja NATURVETENSKAPEN försöker blåsa upp sig för att kunna leverera nya sanningar om mysteriet MÄNNISKAN men lyckas, i mitt tycke, väldigt dåligt.

Cancervården dock har dock vunnit många segrar och har gått framåt.

"Reaktionerna ( på vad framgår inte...om det är diagnosen eller vården ) kan vara olika hos olika personer. De är beroende av vilka erfarenheter och upplevelser som du bär med dig sedan tidigare. Varje år får över 60 000 personer i Sverige ett cancerbesked. I dag överlever 72 procent av dem och många kan leva vidare med cancer som en ”kronisk” sjukdom".

Blir man botad med bra vård ?

Njae man överlever kanske..."I dag överlever sju av tio personer som får ett cancerbesked, men det varierar mycket mellan olika cancersjukdomar".

Att överleva är ett otroligt förrädiskt begrepp. Cancern kan kvarstå men du kan leva med den med god eftervård. Du kanske blir friskförklarad efter fem år men dö under det sjätte. I cancern du hade, en annan cancer eller i en annan sjukdom.

Det mesta runt begreppet cancer är flytande. Varför ?

Jo därför att man fortfarande inte vet grundorsaken... dvs till att vissa celler plötsligt börja dela på sig och till antalet växa "okontrollerat".

På det viset är cancer en autoimmun sjukdom och man vet alltså inte varför men "forskare vid Karolinska Institutet försöker förstå vad som händer när kroppen blir sin egen värsta fiende".

Vad gäller det medfödda och/eller de senare uppkomna orsakerna till allt som idag räknas till "autismspektrumet" så har mycket av det sin upprinnelse i Christoffer Gillbergs forskning.

För den som vill (åter-)bekanta sig med denne herre kan med fördel läsa följande artikel ""Jag har lovat att aldrig avslöja några uppgifter om deltagarna i studien"
publicerad den 6 maj 2003, och idag den 10.12 i dagensmedicin.se.

Summa summarum

Jag är av åsikten att vi kommer aldrig fram till sanningen om människan väsen och till vårt väsen hör att vi skadar varandra minst lika mycket som vi påstår oss älska varandra.

Bägge sätten att förhålla oss är både önskvärda och förödande. Vi måste få oss smällar för att lära oss vara rädda om oss själva. Men blir smällarna för många och för hårda går såren på djupet och kärleken rår inte på dem och kan därmed inte befria oss från såren.

Vi förblir sårade.

Och åter sårbara.