December städar. Han är dålig på det.
Han går runt ensam, plockar med grejer
Han förstår inte, även de rum han
inte varit i på hela året
är dammiga, smutsiga, röriga.
Det ligger grejer som han inte
minns att han köpt överallt
Högar av kläder han aldrig använt
i rum han knappt visste han hade.

Det är som att spöken lever här,
spöken med smutsiga skor som flyttar
på saker när han inte ser, som jäklas.
Kanske är det därför han känner sig
så ensam? De är här men försvinner
när han kommer, som att de inte vill
veta av honom, som att han är spöket
som bor hos dom och inte tvärtom?

Han suckar, det tar sån himla tid:
damma, torka, skura. Han orkar inte.
han gör istället som han alltid gjort,
tar stora vita lakan och kastar de
över allt, stänger av elementen.
Textilen gör att rummen tystnar,
och kylan gör att allt känns stilla.
Bra.
Det plingar på dörren, han blir irriterad
“Vem kommer första advent och stör -”
Augusti står där utanför, liten.
Tom. Ensam. Hon får komma in, han suckar
“sätt dig vid brasan, ta en kopp te”
han fortsätter “de andra kommer snart”
så hon slipper fråga ger han henne
en filt och hon tackar, tackar så mycket
att December blir nervös, stel, men han
säger inget, han är glad för sällskapet.

Augusti säger sen inget. December frågar
inte heller, han fortsätter med sitt. Han
plitar på, det är mycket att göra och
helvete, vem är det som kommer nu då
Utanför står April, lika förvånad av att se
December som December är att se henne
April sätter sig vid Augusti, hon fnittrar
“Jag skulle på fest i huset men jag
måste tagit fel våning” Hon skrattar
“eller hus, och så stod December där
vad skulle jag göra än att komma in?”
Hon har smugglat in en flaska gin
som hon smuttar på och Augusti får
tacka nej tre gånger innan det för
tredje gången ikväll plingar på dörren
Februari kommer och han river genast
bort lakan över några möbler
och kastar desamma över några andra
Han sticker och kommer tillbaka för att genast
gå igen, han skrattar varje gång som att
det är ett skämt bara han förstår men
Augusti och April ser mest förvirrade ut
och December muttrar bara för sig själv.
Mars skrattar, de måste kommit ihop
han kniper åt några av lakanen och
sparar dom till senare, bros before ..
han säger det och blinkar till Februari
som är den enda som fattar eller bryr sig

December låter dom hållas, dagarna
går sakta men de går och snart
dyker Juni och Juli upp som alltid
Juli är pigg nu, han har väl fått vila
upp sig och Juni skiner som en sol
när hon följer honom med blicken från
andra sidan rummet. De är inte ett par,
men jo, alla förutom dom vet vad de är.

Oktober kommer inte, hon är bara
där, plötsligt och från ingenstans
sitter hon vid Augusti i soffan och
ser lite uttråkad ut, som att hon
varit där hela kvällen och redan
börjar fundera på att sticka hem igen.

November kommer prick femton noll noll
och startar Kalle Anka, säger inget till
nån förens hela avsnittet är slut och
då är det mest December han pratar
med - den enda som snackar mindre än
November själv. Oktober av alla gör några
trevande försök till samtal men han
verkar som alla andra mest bli obekväm
av henne och hon slutar efter ett tag.
Januari har med sig grogg, han har med
sig mörker och bländande snö, han har
med sig Maj, han håller henne i handen
de kommer in tillsammans, men för
henne betyder det såklart ingenting
hon håller ju alla i handen, hon skrattar
Juli fick henne att börja skratta men för
henne betyder det såklart ingenting,
alla får henne att skratta men till och med
November ljusnar när hon är nära.
Klockan börjar bli sent och Augusti ser
på mobilen. Inga missade samtal. September
brukar bli sen, han brukar ha svårt att
komma hit i tid. Det har hänt att hon
behövt åka och hämta honom men
han brukar höra av sig i alla fa-
Det ringer på dörren och han kommer,
glad och uppe i varv, inte stilla en sekund
och hon kan äntligen slappna av, just då
ser hon December och deras ögon möts
och även om han aldrig skulle säga
något så ser hon att de förstår varandra.
Han är här och det är det som spelar roll.

Brasan är varm, December muttrar,
han tar en av groggarna från
Januaris bord och slår sig ner
han säger inget, men han lyssnar,
Februari, Maj, Augusti
September Oktober Juni
Juli, Maj och November.
April och Januari. Alla är där
de fnittrar, skvallrar, de säger
ingenting av värde men de är där och
det är allt, han sippar från sin kopp,
han känner sig hemma, för första
gången på hela året är han hemma.
Han ser sig om och Augusti fångar
hans blick och hon ler mot honom och ja,
han får väl unna henne ett leende tillbaka.