... fortsättning...

godord till behövande...

... medkänsla för andra är för många en självklarhet... vissa tycks sakna både medkänsla och sunt förnuft... hur vi möts av andra när vi behöver en hjälpande hand kan förändra allt... visa du är villig hjälpa... var den som finns där... om någon behöver visa vägen... om någon behöver gå åt sidan och släpp fram... att visa solidaritet är att gå ett steg längre... då visar man både vägen, följer med och guidar och släpper fram... det gör att människor som är svaga, eller i en situation kan få uppleva sig befriade ifrån tyngd... det väcker tacksamhet både för den som blivit hjälpt och hos den som hjälper... detta beteende utvecklar vår solidaritet... var uppmärksam på om någon omkring dig behöver dig... det kan lika väl vara så att du behöver känna dig behövd... ge och ta - gin och yang...

"STORDÅD I JULEÅ" lucka: 11

... lilla Rosa flög framför sina kamrater där de gick på stigen... de var på väg till Vera Blacks stuga... de skulle träffa Veras fem fålar... de var lilla Rosas familj... men sedan förra året hade hon bott på Tomtegården... hon visste att de var villiga att hjälpa... men vad var det småfolket visste som inte de vuxna hade förstått... katten Missan och räven Michelin skuttade omkring och busade med varandra... de lekte kurragömma mellan snödrivorna... Mor Nyckelpiga, Orvar Ollonborre och Albin Bladlus höll sig tätt intill varandra... varför är ni inte rädda? frågade Albin Bladlus sina vänner Missan och Michelin... ja vi kanske är "för" rädda, och då blir buset en tröst? svarade räven Michelin... ja det verkar sant! sa Orvar Ollonborre... de gick på led de tre husbockarna  Gruff, Knuff och Skuff... dem lät pyttarna rida på deras ryggar... trilling-pyttarna hade somnat... Turmalinberget såg vackert ut med sitt sprakande gyllengula sken... men alla visste att det också var någonting farligt...

... på himlen kunde de nu se stjärnorna samlas kring Turmalinbergets topp... de såg hur alla stjärnor försökte att hjälpa till... men vad vet stjärnorna? sa Uggleflickan Elaine... hur skulle de kunna fråga dem då de var så långt borta... de såg stjärnorna kyla ned Turmalinberget... de kunde se i kikaren Vera Blacks stuga och de fyra trollen med röda luvor och Tomtefars bror Krulf... det är jätte långt att gå till Vera Blacks stuga härifrån! sa Ugglan Skuggan som kikat i kikaren... verkligen? sa Julbocken Corona ironiskt och hopplös... och trötta i benen är vi! sa de tre husbockarna i kör... men inte Missan och Michelin... de verkade outtröttliga... Julbocken Corona med Anden i gylleneskrinet konverserade... de funderade på olika sätt att ta sig fortare fram... men det skulle innebära för stora faror... och Julbocken Corona ville inte att Anden skulle slösa bort sina trollformler... ifall de plötsligt blev slut på krafterna när de väl behövde... ja allt som först känts självklart att rycka in och hjälpa hade börjat kännas omöjligt... som tur var hade de lite kakor med sig som var smaksatta med stärkande kryddor... det var stjärnanis, ingefära, kanel, kryddpeppar, kryddnejlika, gurkmeja och pomerans... de hade enbärsdricka och tranbärsdyck att dricka till... och vips var krafterna tillbaka igen och färden kunde fortsätta mot Turmalinberget... 

... nere i Juleå... natten var fylld av mullrande ljud ifrån Turmalinberget... Juleåborna sökte sig till varandra... i Tingshuset hade Gunnar samlat till ting... de skulle mobilisera sig för skallgång... men några trodde mer på att det var bäst att avvakta tills det blev ljust... men varför ska vi vänta? oroade sig Vera Black... ja tänk om någon har kidnappat dem allihop? sa Borgmästarinnan... ja då är det mycket bråttom att söka spår! sa Tomtemor... ja vi bord nog spåra! sa Tomtefar... och Borgmästaren höll med... ja det var många olika förslag på hur de skulle gå till väga som sedan diskuterades... men de enades till sist att dela upp sig i tre grupper och gå åt tre olika håll... de skulle runda Turmalinberget då de trodde att det var där som något var i görningen... men vilka var de i så fall som kidnappat husdjuren?... Vera Black visste att det inte var de fyra trollen, de två jättarna eller Tomtefars bror... men kanske hade det hänt dem något, eller kanske var de i fara... hur skulle det nu gå... de gjorde sig iordning för att gå ut och leta... hur kommer det att gå... ja det är morgondagens äventyr... vi ses då! 

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning 
applåder och bokmärkning!