... fortsättning...

godord till behövande...

... med strul av alla de slag är det lätt att ge upp... ryggskott, tandvärk, influensa eller med motgångar av olika slag blir man nog så frustrerad... och nu dessa stundande högtider där maten står i fokus... plötsligt kan man drabbas av utslagen mage mitt i allt pga reaktion på stress... som om det inte redan var nog, och med det förvärras allt etc etc... men ge aldrig upp nej, nej, nej... låt ekvilibrismen födas inom dig och i skrivandet... fånga den sköna ironin och be den bli din bundsförvant... se så nu har du vänt allt i ett asgarv... Skratta åt eländet... samtidigt medvetenheten om den egentliga förtvivlan... ja tänk allt man upplevt av galenskap som andra dessutom skapat för en... detta vill man inte ska ske igen och igen... därför kom denna Julsaga till... jag ville skapa förändring till det bättre!... skapa mig en bättre förutsättning och ge mig en spark i baken... hur många "tomtar" eller "tröttmössor" har jag inte mött... ser du bilden?... detta är sjätte året i rad som jag försöker hjälpa mig själv den mörkaste månaden på året... genom denna julsaga, gestaltar jag motgång och medgång... och de svar ni ger gör underverk för mig ska jag säga... ni är som den sol, det solsken jag saknar... tack för hjälpen!... 

"STORDÅD I JULEÅ " lucka: 12

... så oroliga alla nu var i Tomtelandet... ingenting var som det skulle vara... det fanns inte det där lugnet och den där friden som man brukar känna vid jul... och imorgon var det Lucia också till råga på allt... skulle det lösa sig så att de skulle kunna fira Lucias födelsedag så som traditionen berättade?... eller skulle de vara tvungna att kämpa å kämpa för att ordna upp allt tokigt som hänt?... 

... Nissan, Ängla och deras små nya fina bebisar satt och funderade på vad allt detta egentligen betydde... var det inte märkligt att husdjuren försvunnit samtidigt som Turmalinberget började spruta lava?... jo visst var det och det var dessutom på samma dag som firandet för Ika och Nisse-Lina... ja men kanske Turmalinberget helt enkelt fick oanade krafter av nykomlingarna... eller ville rent av Turmalinberget ge ifrån sig sina krafter till Ika och Nisse-Lina?... kan ett berg ha känslor?... om man frågade Gonderna så var de absolut övertygade om att allt i naturen har känslor... Nissan   ringde till Gondernas överhuvud Grundur... han menade att det visst kunde vara så att berget ville visa sina krafter eller skänka dem till behövande... nu kände sig både Nissan och Ängla lite tryggare... Grundur lovade att komma med några av sina vänner ned till Juleå för att hjälpa till... det kändes så fantastiskt att nu hade de fejder som ridit Tomtelandet plötsligt tagit slut... en fin anda hade spritt sig över hela landet... sedan "Hjärtat i Juleås Skog" dvs den magiska röda turmalinstenen som kunde hela och läka hade kommit i rätta händer igen... 

... nu var alla ute för att söka efter husdjuren och småfolken... deras strategi tycktes slå väl ut... den ena gruppen hade hittat spår... de följde dem och kunde snart höra husdjuren och småfolkets röster... härligt vilken känsla det blev i hjärteroten... Vera Black såg nu att lilla Rosa stod i ring runt pyttarna tillsammans med de tre bockarna och de fem Stjärngossarna... Vad pratar ni om? frågade Vera... ja vi försöker komma på ett sätt att få kontakt med stjärnorna! svarade lilla Rosa... precis då kom Veras fem fålar farande med de fyra trollen och Krulf uppå... hej! äntligen hittade vi er, vi kan inte vara kvar i stugan Vera, vi blev rädda att lavan skulle komma för nära! sa Krulf... bra att ni tog er i säkerhet! sa Vera... men vad var det som hänt med Turmalinberget?... och vad skulle de andra hitta på bergets baksida?... ja det är morgondagens äventyr... vi ses då...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning  
applåder och bokmärkning!