Idag känner jag mig som en mycket luttrad och ärrad krigsveteran som har tagit emot väldigt mycket stryk genom livet. Jag har krigat på ett slagfält där varje triumf har gjort ont. Självömkar inte, säger bara aj fan vad livet har varit hårt och grymt. Kanske därför som jag bär på en sån trötthet. Kanske därför som jag inte orkar med det sociala livet, att vara glad och sugen på livets alla utmaningar. Jag har nog upp med min utmattning som kommer och går.
Jag är inte deprimerad, jag har bara inte lust med att umgås med alla fantastiskt energiska och positiva människor. Mina två katter Jussie och Winston älskar mig villkorslöst. Håller på att bli en sorts katt/människahybrid. Vi gosar och mediterar tillsammans. Jag orkar inte med samhällets krav och dess tempo, är en konstnär som skapar mina egna regler och villkor. Jag är lik Pippi Långstrump som vurmar för de svaga och utsatta. Jag tar hand om mig själv och jag har bannlyst ytlighet, stress och dumhet. Jag fick ett svärd rakt genom bröstet när jag var 21 år gammal. Det var ett psykotiskt sammanbrott som varade i ett år. Har man gått någonting sånt så blir man aldrig riktigt fri. Jag kräks ibland på nätterna. Posttraumatisk stress. Har ett jättearkiv med texter som jag har skrivit de senaste sex åren. Att ta itu med det och skicka till förlag känns som att bestiga Mount Everest utan syrgas på rekordtid. Jag går sällan ut då mitt trötthetssyndrom klistrar mig i soffan. Ska emellertid börja gå ut som ett tidigt nyårslöfte. Ska fira min frälsare Jesus Kristus i jul. Julklapparna till mig själv blir Bruno K. Öijers senaste samt Lars Noréns dagbok, plus en legobyggsats. Det vill säga om jag orkar att ta mig upp till stan. För övrigt så står överst på min önskelista frid och fred i världen. Att världens ledare ska komma till sina sinnens fulla bruk. Att människor överhuvudtaget ska ha klarsyn och handlingskraft. Att kärleken får blomma glödande av kreativitet och glädje. Katterna sover. Jag ska fortsätta att städa ikväll, i den takt jag förmår. En sak i taget. En stund i sänder. Med ett öppet hjärta tillsammans med Gud. Att gå på djupet med sig själv och göra ännu en comeback. Att vara stolt över sig själv.