När jag inte klarade mer
När smärtan blev för svår
När tårarna blev fler och fler
När inte ens tiden läkte mina sår

Ropade jag mot skyn
Jag svor och grät och skrek
Med knäna djupt begravda i dyn
Förbannade jag Hans svek

”Var är du nu, min Herre?
Du som älskar mig?
Allting blir ju bara värre
Är det bara ett spel för dig?”

”Du lovade mig av din frid
Men inget har ju hänt!
Ignorerar du mig, har du inte tid?
Var är den ängel du skulle sänt?”

Men när Gud hörde bara log han,
Suckade och strök mitt hår
”Jag sände dig den vackraste ängeln jag fann
Hon har inte lämnat din sida på flera år”

”Har du inte sett hur hon älskat dig?
Hur hon trots allt stannat kvar?
Hur hon tröstat dig för minsta lilla grej?
Förstår du inte att hon är det värdefullaste du har?”