Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Våga se

Jag var så fattig
Att jag inte hade råd
Ens att känna hopp
Jag var så fattig
Att värmen smet ut
Kroppen frös
Jag var så fattig
Smulorna i påsen
Det som blev kvar
Samlade dem igen
Samlade pantburkar

För att kunna spara
Köpa det allra billigaste
En madrass på golvet
Väggarna som ej värmer
Väggar som drar in kalluft
Sover med kläderna på
mössa sockor tofflor
Näsa och kind kalla
Kalla kläder att dra på sig
Försöker säga att jag ej har råd
Men ingen verkar förstå
Jag överlever trots min misär

Men ingen sträcker ut en hand
De låter mig få strävai ensamt land
Så när de hör och förstår
Har jag redan funnit mig
ett annat land
De kommer aldrig mer
att finnas till hands
Jag behövde hjälp
En sann vän
En som Verkligen lyssnar
En sann medmänniska

Fattigdomen finns
Mitt ibland oss
Men inget vi talar om
Kylan mellan människor
Fattigdomen i folksjälen
Kylan som sprider sig
Hungriga kroppar
Svältande grannar
Ser vi någonsin varandra
Vi svälter hungrar lider
Varför är det ingen som reagerar
Varför går vi med skygglappar
Fattigdomen svälten lidandet
Se din granne
se dina medmänniskor
Våga fråga våga vara vänlig
Våga vara en god människa




Fri vers av Skrivmaskin VIP
Läst 38 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-12-29 19:12



Bookmark and Share


  Lustverket
Ja, rädslan för att ta kontakt, det är nog det farligaste som finns just nu. Man måste våga visa sin eld och låta den brinna, ta risken och bygga en bro till nån annan. Till varje pris.
2025-01-08
  > Nästa text
< Föregående

Skrivmaskin
Skrivmaskin VIP