Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
29 november 2024


Konsten är att inte glömma hjärtat

Kunskap sitter i tanken
och där bor vi när vi tror
vi vet att vi kan flyga.

Men ännu har vi inte kläckts.
Ingenting har ännu släckts.
Vi har inte ens fötts.

För vem är det som talar
om tiden om inte döden
som tickar i graven?

Äggen är dörren i tiden
och folket sitter och vrider
och surrar uret och hurrar
när de tror att de rider i nuet.

Nuet var en springande fjäder
som flög för att fly ditt läder.

Klockan på armen
och bomben i barmen
mäter med samma mått.

Brått har den
som tidens arm vill fly.

Här bär ingen bjällra,
ett tidur som däggdjur
vill följa för att bölja
i vågor och svall.

Ljuset är en vall
som kommer och går,
men vem är det
som bakom alltet består?

Klockans mekaniker
och krukans makare,
blommans botaniker
och brödets bakare.

Var det han som till yrket
fick skulptera psyket
som målar världen
i nyanser av tanken?

Vilken skulptör,
som målar in
sin egen aktör
i ett hörn.

Var är den örn
som kan rädda
honom från ramen?

Är det damen,
jättinan från innan,
som gröper med feta fingrar
och köper dyrbar konst
som sedan hänger i dasset,

som sällskap till lasset
papperet vårdar,
tills det blir till jord
som rimmar
med kreatörens
tomma ord?

Vem är den
som vandrar hem
när ben är trötta och brutna?

Är det han som med sin mun
har svalt den vida brunn
som världen vill fånga?

Ånga är allt de får
fast de försöker nå
allt med tomt hjärta.
Hör hur det ekar av svärta.

Runt snaran hänger tiden,
begrav falska friden
och lid ej det
som aldrig var ditt.

Sök dig till alltets mitt
och se vad som är fritt.

Vill du vara
ägaren av snaran,
repets ryttare?

Eller mäktigare
än faran,
ödets riddare?

Du är ju den
som dräper draken
och insikten är svärdet
som klyver egot itu.

Det är du
som ligger död
i två delar.

Det är du
som i världen
velar.

Det säger kunskapen
tanken ger dig,
och du tror den för att?

Vakna upp och fatta
att äpplet i trynet
är svinet du inte är.

Den som äter
är den som mäter
tiden rinna ut i lik.

Du är den
som är oändligt rik,
men inte i mått
som tanken godkänner
och ler åt.

Ett leende åt
det sista myntet
och kvar var en grimas.
En gris, ett as.

Den som ser
är den du är,
inte paddan
i blanka pölen

som gosar i gyttjegölen
och argt osar mot snoryngel
till ungar som pungar ut
när grodkungen utnyttjar
för att få må som ett monster.

Konsten är
att inte glömma hjärtat.

Det är därför det bultar
för att påminna dig om du.




Fri vers av KPJ Sundquist VIP
Läst 18 gånger
Publicerad 2024-12-13 21:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

KPJ Sundquist VIP