Nobelpriset i Förtvivlan. Han hade varit verkligt tungt förtvivlad i 37 år. Nu när han skulle få sin medalj så grät Kungen och hela salen av prominenta celebriteter. När han höll sitt tal om sin terroriserande ångest och psykoserna under alla år så blev han överöst med kärlek och medkänsla. Det finns så mycket miserabel förtvivlan och ångest i världen och det är hög tid för en radikal förändring. Alla ville krama och bjuda hem honom, hjälpa och stötta på alla vis, men den underbara glädjen klingade snabbt ut när han kom hem till sin smutsiga lilla lägenhet i Hallonbergen i vilken han hade levt som eremit i fyrtio katastrofala år. Försörjningsstödet var slut och han hade inte duschat på fem år. Ångesten böljade i hans kropp. Meningslösheten att existera. Kungen som ringde och bjöd in till middag på Slottet.