Tiden går under gnat och gnäll.
Rätt vad det är blir det julaftonskväll.
Somliga ögon blir rörda, ja blanka,
andra tycker det mest liknar Anka.
Ja, Kalle och gänget galna tomtar
som skränar högljutt och promptar
folkets massor att konsumera
(vad kan väl handeln önska mera?).

Men kvar finns än en gammal gubbe,
han nöjer sig med en sillbit och nubbe.
Kanske hans snälla gråa gumma tänker
på barndomshemmets enkla små skänker.

Och någonstans på den svenska tundran
finns ett barn med storögd förundran
som bortom stadens gator och skjul
hör en röst som viskar "God jul!