Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tre viljor på ett lulecafé


Två pensionerade järnvägare i 65-årsåldern sitter
på Café Wienerkringlan inte så långt från Södra Hamn
i Luleå. De sitter vid sitt favoritbord en bit in i lokalen
och observerar en relativt ung kvinna som kommit dit i
sällskap av en man. Dispyt av nåt slag pågår och mannen
lämnar lokalen.

Den ene –Varför verkar hon beklaga sig? Hon är ju
rätt ung.
Den andre – Hon har smakat på livet.
Den ene – Hon kanske inte gillar pistasch.
Den andre – Men hon har inte haft det ihop med
glassgubben.
Den ene – Hur vet du de’?
Den andre – Hon har aldrig gillat grönt och gröna gubbar.
Den ene – Så vad föredrar hon då?
Den andre – Skulle tro det vinröda och drömska.

Den ene – Aha, hon är av den ullen.
Den andre – Måhända. I alla fall svår att greppa.
Den ene – Så du sitter bara och spekulerar om andra.
Egentligen vet du nog ingenting.
Den andre – Okej, Jag må vara inprecis i mina
antaganden. Men den tjejen mår inte bra. Hon går i
tystnad med blicken i backen. Hon kan ha gått länge
och beklagat sig. Vad vet jag.

Den ene – Jädra amatör. Ett smil på de läpparna och
hon skulle vara den mest upplysta av oss.
Den andre – Du kan väl inte inbilla dig att hon skulle
lyssna på oss?
Den ene – Nä. Det kan vi inte. Men spana in den nye
stjärnan.Liknar filmeleganten Flynn och pekade på en
gänglig yngling, som med ett glas i handen närmade sig
bordet och den tystlåtna.
Den andre – Negativt. Hon rörde inte en min.
Och inte dricker hon något annat än sodavatten.
Den andre – Kan hon vara en 30-35 år? Men lyssnar
nog inte på gubbar som vi. Vi sänder henne en hälsning
istället.
Den ene – En hälsning från amatörer. Vore väl nånting
för en samling.
Den andre – Severar nu. Skicka lappen med honom.
Den ene – Lugn i stormen. Ordvalet av yppersta vikt.
Den andre – Ok. Nu har hon säkert fått meddelandet.
Och få nu höra vad du tecknat ner till vår tärna.
Den ene – Inget speciellt. Bara att jag undrade varför
hon verkade så övergiven, trots sin ungdom och
charmfulla gestalt.
Den andre – Och vad svarade hon?
Den ene – Kan komma på en stund.
Den andre – Å fasen. Då är hon på gång.

Kvinnan – Så det är här ni sitter. Riddare i nöden,
kanske?
Den ene – Nja, riddare är för mycket begärt.
Kvinnan – Begärt? Jag begär ingenting. Konstaterar
bara. Ni vill väl mitt väl och tycker jag lider.
Den andre – Min vän här undrade bara varför du
verkade så nedslagen.
Kvinnan – Ovanligt att nån vill veta nåt bortom.
Den ene: Bortom ?
Kvinnan – Bortom gränsen för det synliga. De flesta
vill ju utnyttja situationen till sin egen fördel. Genom
att utgå ifrån att jag verkar lätt att styra. Och då med
tanke på det sexuella.
Den andre – Då drar jag slutsatsen att vi två här vid
bordet är annorlunda. Vi begär inga brottligheter.
Kvinnan – Er frågeställning är i alla fall lite eljest. Lite
norrbottnisk med få ord, men stor mening.

Den ene – Om nu vår värld verkar karg, så är den i varje
fall välment. Visst vi norrbottningar, och som sådana rätt
frågvisa.
Den andre – Sakta i backarna. Jag är från Lögdeå och han
är Lulebo. Ändock små differenser. Han vill veta
bakgrunden och jag vill veta vad dina erfarenheter lett
fram till. Vi har egentligen ingen rätt att fråga, och du
behöver inte säga nåt.

Kvinnan – Och ni själva då, Familjer?
Den ene – Barnlösa och änklingar.
Kvinnan – Nå, ni kan nog inte haft det lätt.
Familjebildning sker ofta på lösan sand.
Och nye fadern eller modern kanske inte riktigt
passar in och det blir sammanbrott. Kanske bättre
uttryckt sammanstötningar mellan olika viljor.
Den ene – Och det är alltså det som skett i ditt liv?
Kvinnan – Nånting ditåt har berövat mitt liv.
Den andre – Berövat. Starkt uttryck. Vem av dom har
berövat ditt liv?
Den ene – Om vi istället bortser från vem. I stället
fokus på det som avgör hur du idag mår.

En kort stund av tystnad följer. Ingen verkar vilja prata.
Klirrandet av glas och närvaron av porslin tar över. Den
roll som tidigare skötts av en jukebox kommer nu lågmält
från två högtalare. Såsmåningom följs i alla fall
resonemanget upp av den unga kvinnan.

Kvinnan – Från en småstad som Skellefteå kan en familj
ofta flytta på grund av jobb någon annanstans. Och av 23
i klassen flyttade fyra familjer till Stockholm och en till
Kiruna. Jag tappade då två av mina bästa kompisar.
Känslan var fatal. Och inte blev känslan bättre av att vår
styvfar långa tider gick utan jobb. Han blev lättretlig
och skällde ofta ut familjen efter att han deltagit i någon
slags vidareutbildning. Ibland var han rena fasan mot oss
två systrar. Andra gånger var han kärvänlig och inställsam
som vi dock upplevde med obehag. Ingen vanlig far
uppträder så mot sina barn. Så tack mina herrar, för att
jag fått tala till punkt.




Övriga genrer (Drama/Dialog) av BenGust VIP
Läst 41 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2024-12-15 15:16



Bookmark and Share


  Susen VIP
Konsten att kommunicera när viljor drar åt olika håll. Vikten av att lyssna på den som talar och se människan bakom orden. Fint skildrat
2024-12-17

  Marita Ohlquist VIP
En bra text som påminner oss om att man ser ett ansikte, men inte människan bakom.
2024-12-16
  > Nästa text
< Föregående

BenGust
BenGust VIP