Jag stänger av motorn och vrider ur nyckeln
Jag ser strålkastarnas ljus lämna fasaden
Vattendropparna mot fönstret gnistrar ej
De blåmålade träplankorna blir för blå
Sådär som jag blir när bara månen lyser
I AirPodsen suckas munspel och gitarr plockas
Hårets lockar ligger i vackert fall mot kappan
Sådär som det bara gör när man är ensam
Orden som sjungs är både tjat och mantra
Vinden tar tag i de höga sovande syrenerna
Och ett alldeles för högt ogräs som glömts
Förbi träden står den gamla kyrkan i sin präkt
Bilbältet kramar mig som om det vet att jag tvekar
För varje repeat inser jag hur få svar jag har
Hur jag inte tycks kunna sluta lyssna trots allt
Vinden mojnar för en stund och det blir naket
Jag lutar huvet tillbaka och tröttnar snabbt
Språket känns så otillgängligt ikväll
Det är bara jag som lessnat på loopen
Regnet kastar sig mjukt mot vindrutan igen
Han säger att man int ska tänka två gånger
Kylan börjar sakta krypa sig in i bilen
Och jag borde väl egentligen int bry mig så
Jag knäpper av bältet och når snart dörren
Det löser sig på nå sätt trots allt