Det fanns en tid då ordens blanka stål

var nog att släcka bröstets alla bränder,

men orden som var våra närmsta fränder

har själva brunnit ner till mattsvart kol.

Och meningsfyllda frasers vävda vrål

har långsamt runnit ut ur våra händer

och tanken driver bort på öde stränder

där sanden saknar innehåll och mål.

Det fanns en tid då språket var granit,

ett riktmärke, en mäktig monolit

som förde sinnen samman i en lystnad.

Men i dess ställe finns en distraktion,

ett skiljetecken med en klar mission

att blott så missförstånd och evig tystnad.