i timmerhuset
i förkläde och klut
i arbetsleendet

hon knärullar senap
håller liv i elden
och samtalen

jag vet vad hon ska säga
jag har varit hon
burit samma kläder

innan hon hinner svara
är jag tillbaka i vimlet
ute i 2000-talet

det känns både
mindre och mera
hemvant