Tack vare att jag gick snett
fann jag vägen till havet
kände jag månens tyngd
i magen
när jag grävde mig
mot ljuset
och elden var så tjock
att inga linjer längre
var raka
hela tiden när jag
längtade till havet,
släckte, tände
släckte, tände
var själva evigheten
svaret
men lät jag världen
bära mig?
istället för att
oförmögen se
men oseeende,
otålig överrösta
allt jag aldrig väntar in
istället för att
ovetande förlora mig
om och om igen