Det formas en liten visa
men utan melodi
den flyter genom skogen
och själva tolkningen är fri
ja där står det gamla huset
med det ständigt gröna gräset
och där stannar tiden
just när vattnet möter näset

Så där invid sjön nu jag
så känslofylld stannar till
för jag vill nu lyssna
till vad skogen mig säga vill
det hörs då en lätt viskning
från en sen länge svunnen tid
den känsla som nu borde
ge mitt sinne äntlig frid

För den gamla eken
den står där stor och stark
med sina rötter begravda
i en sedan länge trampad mark
där som mina förfäder
en gång skrivit sin historia
och jag finner nu en sorts ro
där i deras promemoria

Copyright © AndLou