Försöker leva vidare
utan dig
Upp till midjan
i dessa
kladdiga känslor

Min längtan fastnar
Som en transparent hinna
På allting som jag gör
det jag hört
kallas sorg

Försöker hantera
ensamheten
jag levde i
innan dig
men också när jag hade dig

Man är alltid ensam
allra längst in
för någonstans i mig
finns en kärna
av avstånd

Kanske projicerar jag bara
existentialismen
på oss
Jag vet inte
Hur som helst

Vissa dagar fine
Hjärnan kan upptas
av de olika behoven

Hade velat stå på mina bara knän
och be dig komma tillbaka
Men det är inte lönt
du bara dricker
och går under

Livet som vi hade
bleknar bort i backspegeln
Du väljer spriten
Får jag välja
något med?

Att älska någon med ett missbruk
Är ett slags självskadebeteende
Säkert någon spegel
Av inre sår
jag inte själv kan se

jag älskar dig
så som du älskar att dricka
så ironiskt nog
borde du förstå
hur jag låter det uppsluka mig

i botten kanske vi båda har
samma typ av flykt
en slags dröm
om varseblivande
som aldrig kommer ske