Jag såg träden falla inuti din blick.
Allt som fanns kvar efter stormen.
Ett gapande svart bottenlöst hål.
Så apatiskt tom på känslor.
Så traumatiskt alla upplevelser du gått igenom.
Så mycket närhet du gått miste om.
Du trycker dig närmre tystnaden.
En tystnad som inte längre hotar.
En tystnad som slår ut sina fjärilsvingar.
Och spegelbilden visar någon annan.
Kanske var det inte du.
Kanske var det jag.
Hela tiden.
Jag såg träden falla inuti min blick.