Jag sover blod.
När insikten kommer.
Att du gått iväg mitt i natten.
Helt namnlös mot horisonten.
Jag drar undan mörkret.
Viker ihop det.
Så att jag kan se dig bättre.
När du stupar ner för den gamla
världens världsslut.
Och jag lyfter upp till cumulusen.
Vidbränd av ditt eleganta avsked.
En sådan stil är få förunnad.
I det sista man gör.

Jag faller sakta tillbaka.
Sover blod.
Ensam igen.