Det var nästan möjligt att du gick så nära
Tillsammans såg vi mot sanningen
som satt med sin tiggarskål utan skydd
mot den kalla vinden

Vi försökte känna hur det är
att vara allt som finns
Där stod vi levande och visste
knappast något

Ändå kom vägen till oss och vi gick
som om vi gått där tidigare
och tiden blåste bort
men vi fanns ändå kvar