De krökte sina ryggar
för att i sken av ödmjukhet
tjäna de tjudrade kreaturen

De försvann bort som svarta prickar
in i tunnelsystem av brännande ljus
när väl lakejernas slaktknivar syntes

De närde en tyst förhoppning
om att inga nya versaler
skulle kunna spira
efter deras dunkla värv


Andra blundade
och vidrörde pannorna
mot den röda jorden
med nyfödd dagg i händerna

Några omfamnade djupet
av trappor som börjat resa sig
ur tusentals utrivna protokollsidor
som samlats ihop i mitten 
på marmorgolvet i Pelarnas sal