Höst i vinterskrud
färgerna samsas
i en mjuk rytm

höstens eviga gråa sken
lämnar ingen oberörd
idag för jag mig själv
närmare mörkrets hjärta
min lampa avslöjar delarna

lämnad i ett hus
där tystnaden regerar
där sömnen är en
sällsynt gåva
där hösten sitter i väggarna
där våldet ligger på lur

hur ska jag veta
när jag ska sluta
månen skiner ultraviolett
visar mig vägen

i höst blir jag hel
ropar i öknen
får svar i vinden
ser stjärnan falla igen
månen blundar inte
dess sken oavbrutet
ger en riktning
i vårt gemensamma mörker