blicken mot marken
sicksackar
mellan benen

de rör sig
som myror
i karavaner

är på väg
lika målmedvetet
som jag

hittar min väg
samma som alltid

mitt i steget
bryts tystnaden

där står han
på sitt vanliga ställe
med torgvantar och mössa

under andedräktens moln
dansar fingrarna
bjuder upp
kropp och själ
till polska
får färgerna att strömma

allt stannar upp
allt är rörelse

myrstigen fasas ut
sinnena tar över

vi ler mot varandra
jag ser att han ser

en kort stund bara
dagen väntar inte

men tonerna
värmen
följer mig

ner för rulltrappan
genom morgonen