nattens tystnad, minnena vaknar,
från krigets fält, en mardröm som knakar.
Bilderna blöder, i tankarnas mörker,
handlingar, val, en själ i ett bråck.

Vad har jag gjort? Vad har jag sett?
Oskyldiga offer, ett hjärta så krossat och slet.
Skulden gnager, en ständig, bitter smärta,
i krigets skuggor, en förlorad karta.

Explosionsljud ekar, i öronens djup,
skrik och rop, en mardröm som sluter sig upp.
Ansikten bleka, i dödens famn,
en förlorad kamp, en förlorad man.

Men hoppet finns kvar, i hjärtats dunkel,
en väg till försoning,
Att bära bördan, och söka förlåtelse,
i minnenas skuggor, en ny begynnelse.