Jag går med tunga steg
i ett vinterlandskap
det är ensamt
men vackert

jag har människor
jag älskar runt om
det känns tryggt
och juligt i år

Jag har sett snön
komma och gå
liksom kärleken

Du säger ingenting
jag har mitt och du ditt
så kan det bli
men vi lever på hoppet
om fred och gemenskapen
i det svåra

klart jag önskar vara där
du är förhoppningen
lever i mig än jag
har inte stagnerat än