Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tid Att Andas Igen

Höst

Imman möter upp i dörrspringan

vid balkongen

Man kan inte se den riktigt

men jag känner

smaken och doften av

vinterns första trevande försök



Höst

Inte långt kvar nu

Natten har tänt sitt ljusspel

sin krispiga friskhet

Och jag kan andas igen




Höst

när tunnaste frost

knastrande glider av

de gula och röda höstlöven där jag går

Strövar i allé av nyanser




Höst

Jag tänder varma eldar

Bäddar med öm het kär lek

Min tid lever här och nu

medans luften står hög därute




Fri vers av MuninWolflady
Läst 259 gånger
Publicerad 2006-08-27 09:02



Bookmark and Share


  a h de v
jag försöker ofta skriva om hösten, det är ohyggligt svårt för allt är på samma gång så vackert, magiskt, nytt, spännande, klarsynt, romantiskt, vemodigt, kyligt utestängande, välkomnande.. allt smakar, allt känns, allt existerar så mycket mer på hösten.. och i den här dikten har du fångat det allra finaste. alla verser är en underbar läsupplevelse.
2006-08-27
  > Nästa text
< Föregående

MuninWolflady
MuninWolflady