Det sägs att det är det första mötet
som berättar vad vi är,
att vi är oskiljaktiga.
Men att det är separationen
tiden isär
resan
som är syftet med varför vi är här.
Att vi kanske inte ens återförenas
i detta liv eller i nästa.

Jag kanske är naiv
eller bara jävligt säker på min sak.
Att min själ, den är inte bara min.
Den är delad i två.
Vi har skapat skilda skrifter
om ett öde och ett liv isär.
Men väderbiten står jag och väntar
samlar årsringar
byter färg.

Jag vaknar av ljudet
av att du ristar i min bark.
Ett hjärta och initialer.
Men du ser inte att det är jag.