Det var en tid

då jalusierna täckte fönstren

så ingen endaste kunde se utanför

sin egenskapande sfär

ja det är så det är

sedan urminnes tider

du väljer att inte se ut där

ingen annan får ej heller se in

in i dina innersta gömslen

där inte ens du själv kan rå

vad som egentligen händer

när mardrömmarna faller på

och du försöker ropa hjälp

av fasorna betungande

kommer endast en viskning

som ingen hör till vägs ände

det finns intet ord 

ej heller den återvändo

du skulle velat ha

när sorgsenheten kom

... över ett liv till spillo.