


![]() Bild från eget album Storlommens klagande läte och döden på stranden
Trädkronorna dansar sina ballettsteg med vinden som susar bland stam och grenar. Solen värmer mitt ansikte och den självförtärande stjärnan belyser sädesfältens böljande, svepande kuliss. Lekfullt rufsande vindar genom mitt hår krusar även vattenspegeln nere vid ån. Senare om kvällarna strövar jag gärna längs en skogsväg som slingrar sig utmed vattendraget. Jag går ner i leran med mina högskaftade stövlar och plockar upp en vattensval svart sten i min hand. Månens bleka sken leker tafatt med min fantasi som dras med i strömvirvlarna längs vattendragets färd mot större flöden. Så småningom domnar även min uppsträckta arm och faller ner längs sidan på min kropp. Min själs längtan drar även ner mig i den mörka virvlande strömmen för att kunna nå ut till havet. Det enda som hörs är det bekanta lätet av Storlommen när himlen till slut ljusnar genom gråskalans tio nyanser.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Lars Thorelli
![]() Läst 33 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2024-12-29 19:09 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Lars Thorelli ![]() |