På natten går jag i ljus sommarkostym,
barfota,
ner längs förortsgatan;
lyfter ut ett par stora inplastningar
ur ett trapphus;
släpar dem hemåt,
märker att de innehåller en monumental
ljudanläggning
och en hårt rullad födelsedagsbukett;
förstår att jag stulit dyra presenter för någon,
och försöker släpa de alltför stora inplastningarna
tillbaka längs gatan,
till rätt trappuppgång, fortfarande barfota,
kroppen full av ångest

Hur har jag blivit sådan?