... våga oss på
att kika ut 
och se vad som händer
utanför vår lilla garderob ...

Den centrala trygghets-zonen
inifrån vilken vi oss gömmer
för allt det där 
som vi vet finns utanför
i den stora vida värld
som stundom skrämmer
oss alla var och en
och som därför gör
att vi helst håller oss till
vår garderob 
och
den lilla trygga verkligheten ...

Ty i förhållande till
alla de där stora 
maktinnehavarna 
och de andra 
som styr och bestämmer
i den stora vida världen
är vi ju så insignifikant små ...

Vad kan vi som enskilda medborgare
vilka ingen lyssnar till ändå
göra som förändrar det som pågår?

Men det är just denna självuppfattning
som gör att så många av oss
nöjer oss med det lilla trygga livet
i vår alldeles egna lilla garderob  ...

Det vi glömmer bort
är att oron inför
det stora främmande 
som händer och sker
i den stora världen utanför ...

... är någonting vi alla känner
oavsett om vi har
en position i samhällsstrukturen
som är hög eller låg ... 

Skillnaden är dock den
att vi såväl
reagerar som agerar
väldigt olika 
på de yttre skeenden
som väcker oron inom oss ...

Vi som enskilda medborgare
väljer att gömma oss i vår garderob
eftersom vi i den stora gråa massan
ändå är så himla insignifikanta och små ...

Emedan de på högre nivå
ju är de som styr och ställer
och bestämmer
över allt det som händer 
nu som då ...

Det vi glömmer är dock det här
att det är vi alla
så som enskilda medborgare
vilka genom våra enskilda röster
har bestämt vilka dessa personer är
som befinner sig där 
på den höga nivå 
vi ej själva ens försöker oss på
att lära oss mer om för att förstå
eftersom vi ju är så insignifikanta och små ...

När muren  mellan öst och väst
föll för 25 år sedan
hoppades jag någonstans nom mig
att det skulle bli en väckarklocka
som skulle få fler än mig och några till
att vakna upp och inse vikten av
att ta våra demokratiska rättigheter
på allvar
genom att vi blev medvetna om
att vi också har demokratiska skyldigheter ...

Men jag inser nu att jag då var
lite väl naiv ...

Likväl vägrar jag ge upp
min tro på mänskligheten
och därför hoppas jag än en gång
att det som nu i Ukraina sker
äntligen ska få fler
till att inse sina skyldigheter
och sluta gömma sig 
i sina små trygga garderober
lika mycket mer ...

_________________________________
Tillkom här i mars 2014 men ännu aktuell