This is a poem that is being born right now in the blinding light of the setting sun. Today, in Stockholm, the sun will set at 3:03 PM. a stole over the sun's snout the thin cloudiness above it hides its iron teeth rubbed in the fallen crystals from the vintage chandelier that lost a few under the happy new year champagne cork.

Now it's my duty to put them back, but not now the balls on the Christmas tree can no longer be seen in the darkness of the evening;

From the position of the snowdrop I call you to the brightness of hope for the new year because that's how it is with a beam of sun:

Who has seen the brightness of hope,
So the luxury of kings can no longer forget it and seeks it under all the heavens of the earth and among all people giving them a reward for their wisdom, at a noble wall.

And he dreams that one day he will meet hope and happiness again, ageless youth and life without death, he does not know where he can find a shadow of light to guide him.
Where are you, I look for you with all my fighting spirit.

I am like a flower in the desert sand, in search of water, but I also adapt to the dew that falls, on favorable nights. In the immensity of the desert, hope does not fade, The light of the future, always shines.

In every drop of dew, I find life, Every night, a new chance. My journey continues, endlessly, In search of truth, in search of light.

Under the endless skies, among the sand dunes, Hope guides me, directs me, unites me. In every step, a new discovery, In every moment, a new experience.

In the shadow and light of ephemeral life, we navigate between fears and sincere hopes. Shadow hides us, light reveals us, In this eternal dance, our essence takes shape.

In the darkness, we find the strength to fight, In the light, we discover the way to dream. The balance between the two defines us, In every step, the truth is revealed.

We search for meaning, direction in life, In the shadow and light that surround us. In this continuous dance, we find the essence, In every moment, we experience presence.

***

Hoppets ljushet förblindar mig! Det här är en dikt som föds just nu i det bländande ljuset från den nedgående solen. Idag, i Stockholm, går solen ner klockan 15:03. en stola över solens nos den tunna grumligheten ovanför den döljer dess järntänder som gnids in i de fallna kristallerna från vintageljuskronan som tappade några under champagnekorken för gott nytt år. Nu är det min plikt att sätta tillbaka dem, men inte nu kan kulorna på granen inte längre ses i kvällsmörkret; Från snödroppens position kallar jag dig till hoppets ljusstyrka för det nya året för det är så det är med en solstråle: Vem har sett hoppets ljus, Så lyxen av kungar kan inte längre glömma den och söker den under alla himlar på jorden och bland alla människor ger dem en belöning för sin visdom, vid en ädel mur. Och han drömmer om att han en dag ska möta hopp och lycka igen, tidlös ungdom och liv utan död, han vet inte var han kan hitta en skugga av ljus för att vägleda honom. Var är du, jag letar efter dig med all min kämpaglöd. Jag är som en blomma i ökensanden, på jakt efter vatten, men jag anpassar mig också till daggen som faller, under gynnsamma nätter. I öknens ofantlighet bleknar inte hoppet, Framtidens ljus lyser alltid. I varje droppe dagg hittar jag liv, Varje natt, en ny chans. Min resa fortsätter, oändligt, På jakt efter sanning, på jakt efter ljus. Under de oändliga himlarna, bland sanddynerna, leder Hoppet mig, leder mig, förenar mig. I varje steg, en ny upptäckt, i varje ögonblick, en ny upplevelse. I skuggan och ljuset av det tillfälliga livet navigerar vi mellan rädslor och uppriktiga förhoppningar. Skugga döljer oss, ljus uppenbarar oss, I denna eviga dans tar vårt väsen form. I mörkret finner vi styrkan att kämpa, I ljuset upptäcker vi vägen att drömma. Balansen mellan de två definierar oss, I varje steg avslöjas sanningen. Vi söker mening, riktning i livet, I skuggan och ljuset som omger oss. I denna kontinuerliga dans hittar vi essensen, I varje ögonblick upplever vi närvaro.