Vi greppar inte "Gud", vi människor,
men vi försöker med vår poesi.
Vi kan ju inte riktigt låta bli
att hoppas finna orden, men vi tror.

Med versmått, rim och rytm och prosodi
försöker vi förstå gudomligheten
med konstens alla medel, men poeten
når aldrig fram till "Guds" eufoni.

"Gud" är med mänskan en analogi                        
med samma hemlighet i "svarta lådan"
och samma ton och ursprungsmelodi.

Vi klarar inte korsorden och klådan
i översättningarnas bryderi.
Men "Gud" har fattat människan - som sådan!