Kärleken är en saga som inte längre finns
Det var aldrig meningen att det skulle bli så här
Dina ord föll som tunga stenar, jag minns
Förlåt mig så innerligt, jag svär…

När du träder fram, så strålar du vackra helt klar
Som gnistrande snö under gatulampornas ljus
Som om tiden har stannat, finns inget annat kvar
Ditt glitter lyser igenom mitt stormiga hjärtas brus

Innan vi möttes, har jag väntat på dig
Mina tankar rusar, hjärtat slår, ser dig i ”slowmotion”
Drömmar vävde en bild av förgätmigej
Så mycket tid jag lagt ner på att tänka, en hel ”ocean”

Men jag blandar fortfarande ihop det som var
En värld full av minnen som aldrig stämde
Psykosen grep tag, som en kniv, själen den skar
Orden jag skrev-, jag skäms, jag kände

Nu när vi möts är jag bara en främling
Från en saga som inte längre finns
Nu när vi möts blir det en förändring
Jag vill visa vem jag är, om du minns

För varje dag vi lever, varje andetag som tas
Trots allt som hände, trots att du försvann
Förblir du en del av mitt hjärta, min djupa bas
Jag kommer att alltid tycka om dig, som fan