Övergivna rum har inga berättelser kvar.
Spikars hål, sotiga luckor på kakelugnen, en mörkare fläck på väggen där en tavla tidigare har hängt.
Allt som finns kvar är en längtan efter återfödelse.
Liksom en barndom sänkt i kronologisk skugga.

Men inget kan förutses när orden fortfarande söker efter sin ursprungliga kropp.
Dagen längtar efter natten som släcker ljus efter ljus.
Havet längtar efter regnet som förångats ur detsamma.
Brödet längtar efter rågen som växer på bondens åkrar.
Bordet och stolen längtar efter furan som står och vaggar när vinden drar genom skogen.

Poesin längtar efter poeten.
Intuitionen längtar efter känslan liksom månens eviga dragande i tidvattenpendeln.
Jag längtar efter min käresta som stillar min rastlösa själ.