Bevare mig väl från grupper.

I synnerhet grupper bestående av
självutnämnt Goda Människor.

En grupp är en grupp.
När som helst kan gruppen bli till en hydra.
Människans sämsta sidor kommer ofta fram
i grupp. Beträffande godheten är det ofta
så att den är en slags fasadmålning. Skrapa
på ytan och du ser människans mindre ädla
drag titta fram. Det gruppen hatar mest
av allt är civilkurage. Det vill säga att
någon går emot gruppen och
säger att kejsaren är naken.

Vänsterfolk av idag som tror att vänsterpolitik
är lika med genus och queerteori. Som ideligen
pratar barnspråk med varandra och tjatar om
katter och veganska bakverk. Bevare mig väl
ty där hittar du en skvallercentral av Guds nåde
och de som pratar mest om inkludering är
i regel bäst på exkludering. Männen i den
typen av grupper är för det mesta flinpellar,
opportunister och samtidskorrekta typer
som följt med i strömmen och vill nå
nån slags social eller karriärmässig
position. Anpasslingar.

Man får inte ifrågasätta genusfolkets trossatser.
Man får inte peka på orimligheter i
deras argument. Tolkningsföreträden
delas ut enligt intersektionella tankemodeller.
Ergo: en man som råkar vara vit och heterosexuell
har alltid fel och som sådan ska du alltid talas
till rätta på olika vis samt beskyllas för
diverse historiskt förtryck, för där är
du medansvarig för dina medfödda
egenskapers skull. Det är ditt fel att
Leopold II koloniserade Kongo.

Vi ser medelklasshushåll med inkomster
runt 60-70 lakan som kallar sjukskrivna och
arbetslösa män privilegierade för att de råkat
födas som män. Privilegierade, av alla ord.
Samma medelklasshushåll ser Foodorabeställningar
som en självklarhet och någon könsmaktsordningsanalys
är inte önskvärd just då om beställaren råkar vara
kvinna och leverantören en man från Afghanistan
som arbetar under odrägliga villkor.

Räkna med medvetna missförstånd.
Räkna med att de vrider på allt du säger.
Räkna med olika invektiv riktade mot din person.
Eftersom du har en annan åsikt måste du vara fascist.
Att du röstat på vänstern i alla år har mindre betydelse
om du är man och har fräckheten att ifrågasätta
den heliga skrift, det vill säga Genusdoktrinen.

Det är inte fakta som räknas.
Det är inte så mycket vad som sägs utan av vem.
Om du har pannlugg, konstiga kläder och tillhör
rätt intersektionell kategori har du alltid rätt,
även när du har fel eller inte vet vad du pratar om.
Motargument kallas kränkning och så
sänks nivån till högstadiekorridor.

Manshat är legio.
En del kallar sig till och med öppet för manshatare.
Det ska visst vara progressivt just med det hatet.
De säger att män måste få visa känslor samtidigt
som männens känslor regelmässigt hånas.


Vad skulle Branting säga om det här gänget?


Vän av ordning anser att vänsterpolitik
handlar om skattesatser, pensioner, avtal, hyror, arbetsvillkor. Inte medfödda egenskaper och snurrig postmodernistisk queerteori. Om alla ska kallas lika i värde duger det inte att dela in folk i kategorier baserade på medfödda egenskaper. Det var ju precis det
Martin Luther King var emot.

Kan vi få se en verklighetsförankrad vänsterrörelse
där fokuset är reell ekonomisk och social jämlikhet?
Som handlar mer om välfärdspolitik än om
pronomen, blått hår och vegansk julskinka?
Som handlar mer om arbetarklassens
intressen än om tjänstemannaklassens?

Med det sagt tycker jag fortfarande
Nooshi Dadgostar är en utmärkt
partiledare och att vänsterns
ekonomiska politik är den bästa.

Det är genusfanatikerna
i vissa av vänsterns sociala
kölvatten jag tröttnat på.


Det var med andra ord hög tid
att städa i bekantskapskretsen.