att skriva är för mig en lisa

vill orden de magiska prisa

att skriva är för mig terapi

lik den skönaste poesi

skriver om det enkla banala

ur av djupet mitt bröst tala

ävenså om det sorgsna svåra

om det som mig kan såra

om kärleken vill jag värna

det gör jag så gärna

kärleken är det finaste som finns

det man alltid minns

årstidernas skiftningar stora

det är som naturens historia

magisk är dess form

även när det blåser storm

människan är en gåta så stor

det märkligaste i ett par skor

många sidor den också har

men också ett eget ansvar

om livets små mirakel jag gläds

jag inte längre räds

känner lycka och frid

är också timid

dock ibland rösten höjer

när orättvisor följer

oskyldiga som drabbas

då jag kan gnabbas

på rim jag ofta skriver

är något som mig driver

finner detta så förnöjt

det har orden förhöjt