Skogspendeln slog under marken och
guldet i ditt blod regnade i universum.

Vågorna slog mot husets väggar.

Och tystnaden när skeppet förtöjde
vid dig drog sin hand genom ditt hår.

Det var så du dog.
Utan världens larm.
I vildhavets kastell.

Sinnena grova och tysta som stjärnbilder.

Dina tankar som bränder vid
evighetens strand.