Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det har blivit mycket tid under skrivbordet den här veckan.


Det är egentligen synd att ingen vet vem jag är

Återigen
Är jag i centrum för allas uppmärksamhet
Och berömmet haglar
Som granater över mig
För att spränga små små hål
I min bunker av osäkerhet

Men när röken lägger sig
Bygger splittret på
Och min mur blir bara tjockare

Men jag ler stort
Tackar
Och drar i tröjans ärmar lite extra
För att ingen ska se ångesten
Lysa som vita ärr på mina handleder

Jag har allt
Men ändå kan jag ändå inte vara tacksam

För ju mer beröm jag får
Ju säkrare blir jag
På att jag inte är värd något




Fri vers av Lithia
Läst 878 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2006-08-27 14:32



Bookmark and Share


    sundance-kid
Nu har jag läst typ fem texter utav dig
och jävlar,
du är shiet bra !
du fäster känslor med ord som nålar på
pappret !


kram
2008-11-10

  tripto nin
jag känner inte igen nånting i det du skriver här men det är väldigt intressant att se hur världen behandlar oss olika och hur vi ser världen olika
2007-08-20

  Subi
Tack! Det där känner jag igen.:)
2007-05-31

  Jojo
Det här var verkligen starkt. Berörde mig mycket. Kanske förstår jag känslan. Men alla har ju sin upplevelse. Du förmedlar den bra!
2007-02-22

  Albert
verkligen läsvärd!
2007-02-22

    Kara
Fantastiskt bra skrivet, fick tårar i ögonen. Du har verkligen fått ner din smärta i texten och orden blir levande framför mig.
2006-12-22

    Veronica.
Jag måste bara instämma med alla andra; otroligt fin dikt, bra beskrivet och mycket utlämnande. Bra!!
2006-11-21

  Marreb
Jag förstår precis. Att bara känna sig älskad för vad man gör eller är på ytan är svårt, oerhört svårt. Alla längtar vi efter att bli sedda som de vi är. Jag är helt övertygad om att du kommer att få det. Du är älskad och värdefull. Jag tror att dina dikter speglar vem du är - och de är fantastiska. Och du har verkligen en gåva - men se till att den är för dig själv först och främst. kram från en okänd poetvän
2006-11-11

  Jer
Gillar denna "bekännelse"!
Ärlig, fräsch och passande metafor.
2006-11-08

  Gustavo
asså den får/fick mig att gråta

så stark på

*Och drar i tröjans ärmar lite extra
För att ingen ska se ångesten
Lysa som vita ärr på mina handleder*

jätte bra skrivet
2006-11-05

  *Camilla*
Usch den var ju hemsk
men samtidigt underbar

Bokmärks!
2006-11-05

  Neal
Verkligen jättebra !
2006-10-30

  Gunnel André VIP
Ojoj vad jag känner igen mig. Prestationsångest kallas det. Det är bara du själv som kan övertyga dig själv att du duger, hälsar en som fått kämpa hårt för att nå dit.
2006-10-29

    Camillaa
RIktigt bra :)
du skriver som en gud !
2006-10-11

  Steffe
Satan i gatan, den här var ju riktigt riktigt bra. Jag är djupt imponerad. Språket tilltalade mig.
2006-10-11

  Mareld
Den här gick raka vägen in i mig. Funkar som en iskall insikt. Jag arbetar med en tjej som gör sig illa och jag försöker stärka hennes inre. Får jag låna din dikt? Den känns så viktig!

Och lita åtminstone på din förmåga att skriva. Den gör mig stum.

Lina
2006-08-28

    Cammo
Vet exatk hur det känns.. utom handledsprylen. kan sätta mig in i din situatiom och du har fångat så mycket känslor i de där orden
2006-08-27

  Neal
Jättebra !
2006-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Lithia
Lithia