Det har blivit mycket tid under skrivbordet den här veckan.
Det är egentligen synd att ingen vet vem jag är
Återigen
Är jag i centrum för allas uppmärksamhet
Och berömmet haglar
Som granater över mig
För att spränga små små hål
I min bunker av osäkerhet
Men när röken lägger sig
Bygger splittret på
Och min mur blir bara tjockare
Men jag ler stort
Tackar
Och drar i tröjans ärmar lite extra
För att ingen ska se ångesten
Lysa som vita ärr på mina handleder
Jag har allt
Men ändå kan jag ändå inte vara tacksam
För ju mer beröm jag får
Ju säkrare blir jag
På att jag inte är värd något