Vissa dagar hade jag hellre levt bakom stängda dörrar.
Bott under en sten.
Täckt av en luva och dold, mitt meterlånga bruna hår
Glömma allt jag någonsin vetat och glömmas av alla mig någonsin känt

Men sen hade jag öppnat min dörr
Och människorna hade viskat bestört till varandra
Har hon bott under en sten?
När mitt meterlånga hår måste snaggas och jag står där
Tom
Ny
Bortglömd och ihågkommen igen men
Inte samma inte samma inte samma

Inte levande och inte heller död
Jag vill inte leva men vad går jag miste om om jag dör?