På Ransbergs bördiga jord
intill Örlens vattenrike
Bytte präst och jätte ord
en debatt utan dess like

Kyrkan skulle byggas där
jätten ville välja vägen
Prästen i helighet svär
och slöt ett vad enträgen

jättens stolthet ättelägg
namnet skulle prästen ge
så han smög utan belägg
till vaggan och lyssnade

Sov nu lille Rane sa mor
prästen noterade och log
När han kunskapen förfor
och triumf sedan övertog

Nästa dag frågade prästen
med glimten i sitt öga
Ska vi döpa Rane förresten
orden roade jätten föga

Förargad grep han backen
och slungade det åt sjö
Prästen sa är det tacken
det blir för evigt fläskö

I Örlen skymtas ännu ön
och envar lät bygget ske
Än idag hörs jättens stön
ty han svor en ed i spe

På Kyrkans östra gavelsida
förbannade han fä och folk
Utan rappning kyrkan lida
till prästers glädjesmolk

Men Rane kulle lever kvar
som galgbacke därefteråt
Vi minns ännu hur det var
pigans son med prästfar

Dock så tiger vi i tystnad
folket vill sin kyrkas väl
Tal om fordom lystnad
ger intet gott bara gräl