Kniven under mina bara fötter.
Känner dess vassa egg.
Mot min tunna hud.
Men jag ler.
Ler åt smärtan.
Påfåglarna smälter.
Stressens eldar brinner.
Snöns klagande glitter som svart gift.
Tror inte ens på döden.
Jag faller.
Och faller.
Och faller.
Sorgens handbojor skaver.
Kryper in i min egna famn.
Självtröst.
Jag blir liten som ett frö.
Lagd i jorden.
När jag åter andas.
Jag slår ut den vita liljans kronblad.
Svanarna återvänder.
En till dag har passerat.
Nu väntar natten.
Blodmånens kokong.
Ett näste av dun och videung.
Jag samlar ihop mig.
Blickar inåt.
Hittar mitt inre barn.
Hennes oläkta sår.
Är mina ärr.