Ännu en jul har passerat och det snöade vackert i hjortbyn...
Andra sa till mig... Jag har inte varit hemma på ett tag...
Längtan snöade på gravarna, frostblommor på fönstren,
Men minnets veranda ekade av ljudet av någons röst...
På kvällen föll vita snöfläckar på min själ och Skasen
Om jag gick genom snön tills jag var barn...
Jag kom på kvällen, full av information som en smoggy
Med min mammas gamla tystlåtna, passande att sjunga...
Jag hade rosa kinder och en förbluffad blick,
Mitt hjärta slår snabbt under min sjaskiga rock,
När jag såg snö lika djup som staketet och träd täckta av snö
Med silverprydnader, som i sagor, köps kejsare.
Portarna var öppna både mot husen och mot himlen,
Rök steg upp från skorstenarna, fotsteg knarrade som frost,
Änglarna gick i grupper och stannade vid fönstren
Och de tillkännagav sjungande födelsens mirakel.
Det luktade evighet över de snöiga gatorna
Helgonen steg ner på verandorna med tända lampor,
För att belöna arbetet för dem som vävt sina sånger
Frälsningens glädje, plagget att ge till barnet.
Jag gick från hus till hus tills jag frös,
För snön fastnade hela tiden i de tjocka ullhögarna
Och de lappade handskarna blev stela av frosten,
Och ett hörn av himlen hade ristats på min mammas bord.
Jag gav mig iväg i ett andetag mot mina föräldrars hus
Och jag sjöng som en ängel framför ett fönster
Om den unga och fromma mamman och pappan klev ut på tröskeln,
Som om en trollkarl hade dykt upp vid dörren till huset.
Jag tittade ut genom fönstret medan elden lekte med veden på spisen,
Och jag såg min mammas ångande gryta med polenta,
Vill komma till spisen där det var varmt och skönt,
Jag lyssnar på min pappas berättelse, med min mamma bredvid mig.
Men när de tog mig i famnen var det som om de föll från himlen
Små snöflingor som lyser starkt
Och all frost i världen smälte plötsligt
I värmen från omfamningen som fick mig att somna.
Jag vet inte om det var sant eller om jag bara drömde det.
Hur nunnan smekte min frusna kind,
Eller hörde jag bara hans röst, i mörkret, dyrka mig?
Och tända ljuset så att jag kan få ljus i mina drömmar.
Jag slumrade till ett ögonblick och sedan huttrade jag...
En förkylning hade kommit in i min själ, vinden blåste genom intetheten,
Dag och natt blandas ihop, jag insåg att det var julafton...
Att mina föräldrar är änglar... och jag är bara en konstig unge utanför folks dörr.