vi är rädda för litenheten, svagheten och ensamheten
vi kan gråta när vi mist någon och något
vi vill inte dö
vi fryser utan kläder eller svettas i hetta
vi uppfinner saker som hjälper oss eller dödar oss
vi kämpar mest med känslorna
en del har ingen humor
andra vill inte ha sex
vi svälter ibland medvetet
jag skulle kunna hålla på resten av mitt liv
med att försöka beskriva oss människor
med hjälp av det här underbara vi kallar
språk, ord och bokstäver
och när vi talar samma språk förstår vi
hur lika vi är fast vi tror att vi är bäst
och helt unika men vi är lika lika
som två bär

och där kommer rädslan för litenheten, svagheten
och ensamheten tillbaka

ja så där kan man hålla på.....

snart ska jag öppna antologin
med alla underbara ord från er