När hon var bar om bena
och fötterna därtill
var det särskilt svårt att inte lägga märke till
hennes fantastiska knäskålar
de var kort sagt som toppiga bröst
med lagom mycket brosk
och ett tjockt lager mjukdelar

och när jag sa de var som toppiga bröst
gjorde hon dem genast erogena
så mina fingertoppar och tungspets
visste inte var de var
men hon gnydde som en geisha
utbildad i kärlek och poesi

när jag behandlade hennes knäskålar
reste sig tårna rätt upp
de var ett tecken på att hon visste
vem jag var
vem det var som höll på
med henne

låren började bli avundsjuka
rödlätta och varma
så jag fick lämna de erogena knäna
för att hasa mig upp mot ett än hetare landskap
här fanns det tjockare lager av mjukdelar
mjälla och fina
som en slags uppmjukad alabaster:
"de finare sorterna liknar marmor men är mjukare
än denna och därför lättare att bearbeta..."

de gnyende ljuden övergick nu i spridda suckanden
och kluckanden
här var det bekvämt att ligga må jag säga
med kinderna tätt intill de sköna lårens insidor
och våffelfabriken mitt framför nosen
ja det var hennes uttryck
och det som producerades var fullt i klass
med våfflor, sylt och vispgrädde
där mitt tryne var katalysatorn och hennes underliv
var producenten som skapade
den smaskande läckerheten

plötsligt undslipper hon
"ge mig handtaget" !

jag är inte sen att lyda imperativet

att smida medans järnet är varmt, att ha många järn i elden eller att behöva lägga på ett kol - detta är bara några exempel på vad jag företog mig - och då, ja då
brast äntligen hennes sista fördämningar och dammluckorna inte bara öppnades...de formligen följde med i forsen...som nygräddade laggar med massor av havssylt och direktinsprutad grädde...allting interfolierat i bägges våra somatiska själar, enligt sk "spaced practice" eller den "distribuerade övningen" för att tala ett omvänt sexualiserat formspråk.

hennes kyssar i det ögonblicket var som att doppa ansiktet i hennes hals...

det hade börjat vid hennes fotknölar, anklar och vader.....gått uppåt via knäskålarna och låren och så här och nu stod le grande finale och jublet från himmelens alla änglar ville aldrig ta slut.