Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Noll

En inre nödvändighet
driver mig nedåt
jag intar en position
där jag är ingenting
inte någon alls

När rädslan sedan lämnar mig
är allt redan över
i ett tomrum
efter en raserad byggnad




Fri vers av BlåSvart
Läst 91 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2025-01-11 14:00



Bookmark and Share

  Sommarnattsljus VIP
Texten får mig att undra varifrån detta inre tvång kommer. Att bli ingenting för att kunna vara allt är en möjlighet/en väg, som vissa helgon valde. Eller de valde intigheten, för att Gud skulle få hela utrymmet. De valde intigheten av kärlek till Gud. Men det finns också det motsatta, där vi känner oss tvungna att förminska oss själva på grund av rädsla; rädsla att inte duga, inte passa in, inte vara goda nog. På den rädslan och det tvånget svarar Gud: Du är oändligt älskad, oändligt värdefull, ingen - absolut ingen annan, kan ge det som just du kan ge. ... Och precis så är dina texter för mig. Så absolut precist exakta. Ingen, absolut ingen annan som jag har läst, har kunnat sätta ord på den där (som jag uppfattar det) livsrädslan, som detta diktjag. Oändligt tack för det stora mod som krävs, för att ge detta till världen!
2025-01-30

  Larz Gustafsson VIP
Ibland behöver man reduceras till rätta proportioner.
Det börjar där.
Så var det för mig en oktobereftermiddag 1984.
Sedan dess har inget varit sig likt.
2025-01-11
  > Nästa text
< Föregående

BlåSvart
BlåSvart