Ja jag minns den så
vackra våren -79
vi var så uppfyllda av
hopp och nitton år
just då när vi alla
byggde våra luftslott
och vi sjöng samtidigt
att framtiden är vår

det var då som vi
drömde drömmen
om vår så ljusa framtid
fylld av hopp
ja det var vi som
tillsammans lekte livet
och jo visst
vi startade på topp

så när nu vår ungdoms
glada dagar
blivit till ett sorts
vardagarnas slit
och nu när tanken
har börjat landa
att kom vi verkligen
inte längre än just hit

vi kan nu alla se
hur tidens tand
sakta har byggt upp
vårt vuxna jag
är det ändå drömmen
som vi drömde
som har fört oss
hit vi är i dag

så när åren som gått
nu bildar facit
och våra visioner kanske
saknar lite kraft
då kan ju alla svaren
bli lätt diffusa
om detta blev ett bra liv
som vi nu har haft

så när vi åter ser tillbaka
på den där våren -79
samt allt som vi har missat
och det vi kanske inte borde gjort
då ser vi säkert ändå
att själva vägen varit målet
och att livet fram till nu
har gått alldeles för fort

Men det är ju alla dessa år
som skapat livet
och samtidigt har ju tiden
fått läka många sår
men vi vet väl fortfarande
alldeles säkert
att en gång var framtiden...
faktiskt även vår

Copyright © AndLou